fashionhest

The Fray – How To Save A Life

Som om man inte var tillräckligt trött på denna dagen.

Idag tog det mig en timme att gå upp ur sängen, vilket resulterade i snabbsminkning och de första bästa kläderna, nada frukost och att be pappa att köra mig till bussen som är cykelavstånd bort. Allt detta på en kvart för att jag bara inte kunde ta mig upp ur sängen. Som en förlamad låg jag där. Okej, jag kunde väl vicka på tårna men jag testade inte. Jag bara intalade mig att om jag var förlamad så att jag skulle slippa skolan denna måndag. Samvetet tog över och halv åtta flög jag upp ur sängen, tadaaa inte förlamad längre, och insåg att jag hade satans lite med tid kvar. Men jag klarade det. Klarade vad... seger? Nej, känns som värsta fängelset här just nu.

Vinterdepression, hejhej!

just another mirror-pic.


Hade jag fått välja en speciell matkultur som jag hade varit tvungen att sedan äta i resten av mitt liv, då hade det blivit thaimat- LÄTT! Så gott när det smakar någonting, till skillnad från svensk husmanskost. Hajoivaj med det va!


Såhär såg det ut för lite mindre än ett år sedan. På den lilla tiden har vi alla hunnit att ändras en hel del. Framförallt hårfärgerna.

Nu ska jag hämta upp Terese, sen är det thaaaaaaimat med flickorna.

GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS, min älskade Hanna!

Denna fina vän, varav bilden fokuserar på (eh, jah... den andra är också fin), befinner sig i baguetternas förlovade land, FRANCE! Hon är au-pair där för ett år och lever livet i Paris som vilken skön franska som helst. Själv sitter man hemma i Sverigelandet och lyssnar på ösregnet som aldrig vill ta slut. Jag vill också vara i Paris, hallå!
Saken är denna att, om det inte redan framgått, så fyller denna underbara människa år idag. Hela nitton år! Nu har vi varit arton år, i lika många dagar som vi var sjutton år, tillsammans. Men om 45 minuter är det slut på det, officiellt.

ENDAST Hanna kan vara sådär glad efter att hon skitat ner sina ljusa shorts på sin student genom att sätta sig ner på flaket när hon skulle gå av lastbilen. Men vemfan bryr sig, inte hon i alla fall ...och det är underbart!

Jag saknar dig.

He-he-heeeey. Jag har bestämt mig. Nu är det nästan slut på tramset i den här bloggen. Ingenting är seriöst längre ...och det säger jag med den här bilden. Haha! Med tanke på att jag ett tag hade tänkt använda den här bolggen som ett komplement i mitt projektarbete. Så inte mera trams, eller jo ...lite. Lite trams får jag fortsätta med. Men nu ska det inte bli en såndär astråkig blogg, för jag vet att det finns några blir roade utav min blogg. Typ, Tova... som garvar åt mina meningslösa rubriker. Töva: du är knäpp, men jag gillar ändå. Om du ger mig en lussebulle snart. DOUH!

Idag var min klass, och ekonomi, på rättegång. Ja, hela klassen hade kört rattfulla. Så var det.
Ystad Tingsrätt, riktigt bra studiebesök. Vi var på vars två mål. Jag hamnade på grov rattfylla och misshandel/olaga-hot-mot-tjänsteman/narkotika-innehav. Hade inte velat vara i den sistnämda åtalades skor, inte i den förstas skor heller för den delen.

Efter rättegångarna var klocka ungefär elva och alla var helt sjuk hungriga. Vi gick till Snuggles och körde lunchen där. De flesta stannade i Ystad och Malin och jag gick till tåget. Bilden ovan är alltså tagen när vi var påväg till tåget. Vi testade det kära grodperspektivet, gåendes. Sådär dåligt resultat, bättre dagar har man sett, men räcker för dagens bloggmaterial.

"Jag tror jag ska bli emo."

Imorgon är det fredag, vilket innebär SOVMORGON! Något jag inte har fått förmycket av denna veckan. Inte en enda och vi brukar ha tre. Eftersom jag numera kör bil (ohyes, sån jävla frihet) till skolan, så får jag sova en timme längre, SCORE!

Nu blev ju bloggen överseriös... Inte meningen. Innom snar framtid så bjuder jag på en sneakpeak inför projektarbetet som jag knappt börjat på. Eller jo, jag har gjort ganska mycket. Men har jag skrivit ner det? Neeeeej! Har nog förlorat ungefär 5-8 timmar på grund utav det. Dock tar jag snabbt igen det när produktionen kommer igång.

Så, med ett tråkigt och för långt inlägg signar jag ut och går och lägger mig. Böööl, nu har jag bara några få SATC-avsnitt kvar. Lesenhest... 

Nu är det ett sånt långt inlägg igen...

Idag har vi, som jag nämnde tidigare, varit i Lund. Helt vilsna var vi inte. Eller okej, jag var kanske, med tanke på att jag klamrade mig fast runt Tereses arm så fort vi skulle gå till ett annat ställe med hjälp utav karta. Så TACK Terese, det är din förtjänst att jag inte blev borttappad och vilse.



En skakig och överexponerad bild. Ja men hallå, jag betedde ju mig som Bambi på hal is så fort jag släppte Tereses trygga arm, haha. Faktiskt inte mitt fel (eller jo, kanske bara mitt fel) att bilden ser ut som den gör, jag är inte kompis med kompaktkameror. Men samtidigt så orkar jag inte dra runt på min systemkamera överallt.



Denna bilden är tagen kort efter dagens andra powernap. Första powernapen togs bara en liten stund efter att vi entrat bussen- däckad. Jag tycker personligen är det är något man är värd när man går upp en halvtimme tidigare än vanligt och kör själv in till skolan för bussen man brukar åka med inte är framme innan den bussen vi skulle åka till Lund med skulle avgå.
Antar att Malin snart kommer att döda mig för denna bilden, men ärligt, jag tycker att hon är så himmla söt när hon sover!
Nu har jag berättat om powernap 1 och 2. Dags för 3 och 4. Powenap nr.3 var inte så märkvärdig, somnade mitt i läsningen av svenskahäftet inför det Nationella provet i svenska- skriftligt imorgon. Det var tråkigt! Men powernap nr.4 däremot, nu hände det grejer i Elins hjärna. I en timme sov jag, mellan åtta och nio. Vaknade alltså för ungefär en halvtimme sen. När jag vaknade så var jag något helt sjukt förvirrad för jag hade drömt en helt stört verklighetstrogen dröm- jag möblerade om i mitt rum. Så när jag vaknade så stod min säng på "fel" plats. Alltså på exakt samma ställe som när jag somnade. Men det var ju helt feeeel, jag hade ju möblerat om och till och med damsugit ...i min dröm, ja.

Vad är oddsen, kommer jag dö väldigt snart eller?

När jag hade min uppkörning för ungefär en vecka sen, så höll jag på att köra på en fiskmås som gick lugnt och i sin egen takt över vägen. Ingen skadad fiskmås, som var gigantisk för den delen, men en orolig Elin för att hon trodde att hon skulle bli lagom kuggad på grund utav den där fiskmåsen.

Idag, ikväll eller inatt, när vi körde till det enda stället som man kan vara på en lördagskväll om man vill ut, Strandpaviljongen, så höll jag på att köra på en räv.
EN FCKING RÄV PÅ EXAKT SAMMA STÄLLE SOM PÅ MIN UPPKÖRNING, OCH JAG NÄSTAN KÖRDE PÅ EN FISKMÅS. Och sagan är inte slut där. Platsen där det hände båda gångerna var precis sidan om en kyrkogård.
Simrishamn är långt ifrån stort, men hur ofta springer det runt en räv i en stad. Hur ofta håller man på att köra på en fiskmås som gåååår över gatan? De har ju till och med fått vingar att flyga med- flyg! Hur ofta händer detta på exakt samma ställe?
Om jag ska krydda lite till så slog jag precis på tv:n när jag tänkte skiva detta inlägget. En film börjar precis då och heter Wolfmother. Skit i filmen, den är tråkig, men gissa första scenen. -En jävla gubbe kör på en äcklig varg. Dett var ju precis vad mina nerver behöver. Helt sinnes!

Strandpaviljongen: Jag hämtade Amelie och vi mötte upp två bubblande flickor, ja bubbel som i champagne. Det var en nykter kväll och Amelie och jag konstaterade att medelåldern var höjd något helt brutalt denna kväll. När vi satt ute, under värmelampor och x-antal filtar, så var vi helt plötsligt omringade utav människor: 35+. Alltså, baaara gamla... Helt plötsligt kände man sig som ett litet, litet barn igen. För de där människorna hade kunnat vara mina föräldrar. Är det slutet för detta såkallade uteställe? Might be, men nu får det hända någonting. Detta ville jag främst berätta för Hanna och Linnea, så nu vet ni hur Pavvan, som det så fint kallas, mår. Det har feber, det har stigit till sisådär: 39år, förlåt, grader.

Som rubriken säger så är det kaaaoz i mitt huvud just nu!

Såhär ser min organiserade oreda ut:

Detta föreställer alltså min foto/plugg/dator-hörna.

Den som skulle förmå sig att rota lite där får på moppo direkt. Då blir det ju oreda i orodningen. Hallå, jag måste väl ändå få lov att ha ordning på oredan. Detta är något som inte pappa tycker... "Du måste städa, Elin". Nej, jag måste inte städa, papaaa. Fattar du inte att jag inte hittar någonting då? Limstiftet står till exempel sidan om högtalaren och underst i foto/pappershögen så ligger min loggbok till projektarbetet, samt ett brev från banken. Jag vet exakt vart jag har allting. Helvete heller att jag ska flytta runt på alla mina självklart utplacerade saker. Men vaaaarför, varför är inte min hjärna konstruerad såhär?

Ingen skola idag för jag var något helt stört sjuk imorse. Det var den mest intensiva, smärtsamma och kortaste sjukan jag haft i hela mitt liv. Två timmar varade den och på två timmar blev jag frisk. Två timmar av skyhög feber, kallsvett, yrsel, svammel och hur ska jag fram föra detta fint ...kräk. (Omfg, nu undrar ni vad den här tjejen verkligen skriver och har hon någon moral alls? Mitt råd; sluta läs om du inte klarar mer.) Och jag kan berätta att det inte är lätt att tömma en tom mage the up-way före frukost. Sedan somnade jag och två timmar senare vaknade jag frisk. Då kände jag inte av någonting, så då gick jag till skolan och beställde min studentmössa. Frikkin fiiiin blev den! Nu är jag redo, STUDENTEN 2011!

Imorgon hämtar vi min bil istället, jaaaaaadå!

Väärt – Hemlängta

Fick ett fotoryck idag när jag kom hem från skolan. Det var längesen jag verkligen helhjärtat ville fotografera något. Ett tag nu har det helt enkelt inte varit roligt. Vädret har varit bokstavlig storm här hemma, så att gå ut och fotografera var inget jag direkt kände för. Det är sånt där väder som man utan dåligt samvete får lov att sitta inne i en filt, drick te och titta på filmer heeela dagen. Sånt väder har det varit/är det.
Istället får att gå ut så fick jag upp någon fom utav ett stilleben och körde bland annat kort skärpedjup. Jag började leka med olika lampor och försökte trolla med ljuset vilket resulterade i mycket brus på bilderna, inte nöjd med den delen alls.

Känner för att lägga upp före- och efterbilder för att visa lite att jag inte redigerat allt för mycket idag.

Försök I:

Original

f/5,6 t:1/50 ISO 400




Försök II:

Original

f/5,6 t:1/13 ISO 400


Fan, nej inte över awesome. Men dugligt för denna måndagskväll. Jag ville fotografera, och nu har jag gjort det. Nu går jag och lägger mig, laddar inför det muntliga nationella i svenska imorgon, och gör ett jävlaridet bra föredrag när det väl gäller. Mitt ämne: en bild säger mer än tusen ord, i temat språk. Passande!

En tråkig fredagkväll som denna tänkte jag att jag skulle titta igenom Lanvin's kollektion för H&M, lite senare än alla andra. Jag kan börja med att säga att mjukisbyxor-sweatpants-mysbyxor-kallademvadfannivill inte är en stor favorit hos mig in public. Hemma funkar det om jag är säker på att jag inte kommer träffa någon annan människa än dem som bor hemma. Man kan ju faktiskt inte komma ifrån faktumet om att de är sköna, men fortfarande riktigt fula PUNKT.
En halv hjärtattack fick jag då när jag fick se detta, jag har markerat det så fint åt er så att det omöjligen missas:



Lanvin, hallåååååå vad var det som gick fel? Jag vet helt ärligt inte om man borde garva eller gråta, jag är istället mållös. Ska man (eller männen, rättare sagt) gå runt med MJUKISBYXOR + KAVAJ? Heh, neeeeeeej skona mig den synen. Jag dör lite varje gång jag tittar på bilden.
Allvarligt, ska detta föreställa möjliga kläder för en date? Ska denna denna missklädda pojkdockan gå ut med den bättre klädda flickdockan. Skulle inte tro det va...
Den som kommer med mjukisbyxor och kavaj kan ju gå hem igen, byta ut kavajen mot en hoodie, hämta popcornen och slötitta på någon film i soffan resten av kvällen. Hoppas för för allt i världen att ingen tycker detta är snyggt, inte ens lite okej. Lite kräkreflexer (men herreguuuud Elin, har du inte viktigare saker att tänka på ...som naturkatastroferna, ditt projektarbete, svältande barn? Jo, det har jag nog. Men jag tycker att detta var värt ett helt inlägg. Fred på jorden och inga mjukisbyxor tack!). 

Pojkarna som jag vet läser min blogg, klicka inte ner utan att tänka på det här i resten utav era liv. Snälla! Aldrig mjukisbyxor och kavaj, inte ens från Lanvin ...okej?

woooohooo, KÖÖÖÖÖRKORT!

Nu är det färdigt, jag är tillräcklig för att vistas själv ute i en bil på vägarna. Officiellt. Uppskrivningen grejade jag igår och idag spikades uppkörningen. Herregud, för en människa som bor ungefär mitt ute i ingenstans så är detta underbart. Pappa och jag kollar på lämplig bil, men suuuug att det ska bli vinter nu-inte roligt.
Min mamma är ibland världens sötaste, hon hade fixat tårta till mig. Det är ju inte varje dag man får körkort. Snart är jag tjockhest, men det gör inget... för nu kan jag köööra till gymmet!

Såhär glad är jag.

  

  

Något tråkigt nu är att mina föräldrar inte längre vill hämta från fester eller någon random utgång. Istället är det nu jag som tydligen ska köra dem till och från fester och middagar, hämta och lämna lillasyster samt köra mig själv överallt. Jag är ingen jävla taxiverksamhet, nu sätter jag ner foten med raggsockan på och lägger in mitt veto!
Men okej då, bara för att jag är ganska snäll så gör jag min första hämtning av syster liten, i natt. Bara för att jag är ganska snäll... Och kanske för att det fortfarande är ganska kul att köra bil-själv.
Det är The Strokes och jag som hämtar denna natt.


Förresten, ni vet när det spelas ett soundtrack i en film och vilken förstärkande känsla det kan ge. Så blev det idag i mitt huvud när trafikinspektören berättade att jag numera hade körkort. Kings Of Leon – Radioactive spelades i mitt huvud. Det var fint, passande och perfekt!

Någonting har hänt... Jag kan inte sätta fingret på det men något har hänt. I mitt huvud. Det är inte som det ska, eller kanske som det brukade vara. Jag tror jag håller på att växa upp, haha. Detta kom jag på idag, då jag redan gjort ett schema över hela dagen, trots att jag bara har två saker att göra, plugga teorin till körkortet och övningsköra klockan fem. En annan sak som jag kan relatera detta till är när jag och mamma var och handlade igår så planerade jag hela veckans luncher, eftersom jag kom på att, med en syster som aldrig är hemma längre, så måste jag laga mat själv. Imorgon antar jag att jag vaknar upp med ledvärk, eller någon annan krämpa, som en annan tant ...nej, först ska jag nog ta studenten.
Jag har levt på mackor i ungefär 13 år nu, och nu är jag riktigt trött på det. Nu har jag gjort något åt det, jag har lärt mig laga soppa från påse. Kanske inte det mest näringsrika, men det kan man faktiskt göra en hel del åt. Dagens påse innehöll broccoli- och potatissoppa, och eftersom en sån påse innehåller ungefär 0,2% tuggmotstånd så stoppade jag i riktigt potatis, minimajs och morötter i pulversoppan. Vipps, ätbar soppa.

En lista på mat som jag kan göra:
-steka minimajs
-ibland, pannkaka
-soppa
-wook
-typ alla former av mackor och knäckemackor
-fil och flingor
-ibland kan jag grilla också

Det där var nog allt... sad story.

 
Why so serious?