meeeer potatismos

Idag blev det potatismos till lunch och för den som undrar varför jag meddelar just DIG om denna otroliga nyhet, är för att jag har definierat min kropp som protatismos sedan fredags.

Jag har fortfarande träningsvärk. Det känns awesome, men om jag ska se sanningen i vitögat ...så är det inte så jävla awesome. Det visar bara hur sjuuukt otränad jag är på somliga ställen. Ja, jo man kan nog själv räkna ut vart... Ska bara tillägga att även utsidan av vaderna har haft träningsvärk. Eller kan man det, ha träningsvärk på utsidan av vaden? Även om man inte kan så har jag det.

Anledningen till att jag uppdaterar är att jag fick en leeeenk. Insåg nu att jag inte har något som helst vettigt att säga. MEN jag har pysslat lite idag, skulle vilja kalla det för en lookbook. Dock är det ingen lookbook. Det är en look, men ingen book. Kan ju inte kalla det för bara look...

Well, vill ni se ...look, så får ni komma tillbaka imorgon. Då ska jag bannemig vara så duktig och lägga in en bild på min kreation.

potatismos och en hest

Nu är hela min kropp potatismos. Något som jag förutsåg redan igår.

Igår red jag. Heeelvete vad kul det var. Jag saknar det hela tiden. För snart ett år (okej, nio månader) sen så gick jag från att ha hållt på med hästar, och ridit varje dag, till NOLL. Alltså ingenting. Så nu talar vi lycka och träningsvärk här.

Red ju förra helgen också, vilket även det var sjukt mysigt. Men denna gången var det mycket och myyycket mer fart. Bocksprång och alltihop ...på stor häst. Alltså för mig, gigantisk haha! Men det var kul, för man visste att det slutade någongång och att det bara var när man la galoppskänkel. Lite överskottsenergi eller ren jävelskap skulle jag tro.

Fredrikas häst däremot fick damp, på riktigt. Men förutom hennes utlopp så är den hästen något helt sjukligt fin!


Levara et moi.

Eh, jag vet att jag sitter fel, att jag håller fel och allt annat har jag säkert fel också. Jag ser ut som en nybörjare, det kan jag erkänna själv... Skulle väl kunna kalla mig själv för lite ringrostig då att rida är som att lära sig cykla och i detta fall så har jag inte ridit mer än en gång på nio månader. Kan ju bara bli bättre dårå.

ctrl+alt+del

Nu har det hänt så mycket så jag hade uppskattat en DELETE-knapp för mitt liv. Så jag liksom själv kan välja de delar som jag vill kasta i papperskorgen.

Var och tränade idag och jag har ett litet tips. Att träna till Waka Waka -alla former är helt fantastiskt. Man får en endorfinkick som heter duga. När jag skriver alla former så menar jag verkligen alla former: engelska, spanska och remixer. Den här är lagom: Shakira – Waka Waka (This Time For Africa) - K-Mix hade jag inte haft en time-limit så hade jag kunna köra flera mil på crosstrainern, trots att jag hatar den maskinen. Okej, utan lite wakawaka så hatar jag den.

Btw... Den som känner att den har exakt 3075 svenska riksdaler, alltså tretusen-sjuttiofeeeeem, får ju mer än gärna känna sig manad att fixa Lightroom 3 till mig. Tackar inte nej till det. 

Nu ska jag fortsätta drömma om Lightroom och ännu en gång påbörja säsong 3 på Gossip Girl. Cuz' I'm such a dork. Än en gång alltså, säsong 3. Tre. 

the sound of silence

Asså.. hade jag skrivit en låt så hade jag lätt döpt den till just The Sound of Silence. Dock kommer detta aldrig att hända eftersom jag aldrig lär skriva en låt och för att det redan finns en helt awesome låt med just det namnet: Simon & Garfunkel – The Sound Of Silence.

Jag har bloggat dåligt, sry. Om någon bryr sig. Jag har varit fullkomligt begravd i mitt projektarbete. Men jag börjar se ljuset i tunneln nu ...och jag hatar att erkänna detta, men det börjar bli ganska roligt nu.

Idag skippar jag att tjata femhundra gånger om att jag har tränat och fikat. (Men helt ärligt, det är vad man gör i Simrishamn... Man tränar och fikar.)


NU: två mindre roliga things som råkade ut för, för mindre än en timme sedan.


- En clementin förstörde just min tröja. Allvarligt, jag äääälskar verkligen när de är spängfyllda med vatten, eller fruktsaft. MEEEN inte när man ska skala den, trycker tummen i och det bara tokskvätter ner hela min vita tröja. Tusen gula små fläckar på hela framsidan, haha! Dagens finest for sure! Kanske borde köra på ordentligt med sånt där rosa supermedel. Sen... kanske.

- Problem nummer II för idag. Man tror att man bara har en liiiiten, liten slurk kvar i vattenglaset... Men icke, man har istället GLÖMT BORT att hälften av vattnet fortfarande existerar. Man nickar till med huvudet sådär lite häftigt bakåt för att vara säker på att man tömmer glaset. Tro mig, glaset det tömmer man. Men får man plats med (tilläggas ska att det var ett högt glas) allt i munnen. Neeerå, ner över axlar, på halsduk och alltihop. JADÅ!



Nu tröstar jag mig helt sjukt mycket med en bild som jag hittade när mitt hår var ganska fint (och ännu icke slitet) från i höstas. Har inte gjort någonting mer än haft i torrschampoo och uppsatt i en knut för att sedan släppa ut det.
Önskar att jag skulle vakna upp så varje morgon. Ibland har man tur och ibland är det frikkin hell.

Bilden är tagen i samband med samma bild som från headern, det var the thing att ha kameran upptryckt i huvudet!
Älskar att köra upp onödiga bilder i huvudet på eeeeer, haha. Hoppas att ni tycker det är jobbigt, cuz' I ain't gonna stop. Fan vilket bitch-mode jag har intagit ikväll. Skärpning!


Tellement loin de ce monde

Saltmannen.se är absolut en utav de roligaste hemsidorna som finns! Då Kent har blandat in lite franska i sin låt: FF, så har vi svenskar fått en hel del problem. Jag är en av dem, men mitt fel är inte lika klockrent som många andras.

När de sjunger: tellement loin de ce monde, så har jag alltid trott att de sjöng: den morgon ser då. Inte så himla kul, men det är andra människor som har hittat på roligare alternativ:


Tellement loin de ce monde, har blivit bl.a. följande:

"En val i sin pool"

"Dom malde cement"

"Bananer som glor"

"När inte barnen ser på"

"En mage så brun"

"De målar sitt blod"

"En val löser mord"

"En mal med senil"

"Det är en mård lös i min bod"
-Lätt min favorit, önskar att det var jag som kommit på denna!

"En varustreck kod"

"När våld löser mord"

"De malde sin bror"

"En vanlig citron"






kevlarsjäl

Idag ...har jag inte tränat. Tjohej vad jag har varit rastlös istället! Ett tag visste jag, på fullt allvar, inte vart jag skulle bli av.  

Jag lärde mig inte hur man slog volter, men jag bestämde mig för att gå genom en utav mina garderober för att se om något skulle slängas, alternativt sys om. Efter sådär 150 (eller 14) par jeans som jag aldrig längre använder, så hittade jag två renoveringsprojekt. De två fick samma styling och är snortajta stuprörsjeans. Sjukt nöjd eftersom det inte känns för bra att slänga ett par Nudie, knappt använda. Skulle ju kunnat ge bort dem, men nix- nu kan jag faktiskt använda dem igen. Par nr.II var ett par Cheap Monday som bara var för stora för mig. Åter igen användbara!

Efter två par jeans så sa symaskinen till, nu är det nock och nålen böjdes. Då gav jag mig rätten att se fyra Gossip Girl-avsnitt i följd, från första säsongen!



Note: mamma, pappa eller vem som helst. Jag vill ha en egen symaskin.

wtf

Jag skrev precis ett långt, ett lagom långt, inlägg. Sen så bara försvann det. Verkligen fetlesenhest nu... Jag skulle bara byta flik och så råkade jag kanske klicka någon annanstans och så bara: puts väck.

Den där nedrans lilla knappen.
Kanske skriver ett nytt inlägg när jag slutat whina.


Håll till godo med en utav Sveriges bästa grupper istället:

dagens upptäckt: lyckorus


Shout Out Louds – Blue Headlights




Källa


vad är en fembot?

Hahaha, gårdagen... No facking comments på den!


Idag hittade jag ett gammalt usb-minne, alltid lika roligt. Och på det så var det faktiskt bilder som jag plockat ihop från lite överallt och döpt mappen till FAVORITER, just för att det var mina favoriter, är fortfarande och kommer nog också att alltid vara. Hästar, det är hästarna som är favoriter. Jag har haft en hel del, typ sju, och eftersom det är individer så fäster man sig för olika saker.


Hittade en bild på Baldur och blev sjukt bölig. Han var nog den som jag hade mest problem med, men för det tyckte jag ju inte mindre om honom. Snarare mer. Varje tur eller träning var en kamp och glömde jag att fokusera i två sekunder så förlorade jag allt. Men vafan, först var jag ledsen för att jag inte har kvar honom, men seeen så tänkte jag istället: fyfaan vad glad jag är som fick ha honom ett tag. Jag hade ju kunnat vara utan...


Han var så jävla jobbig, men på samma gång bäst. Hur lyckas man med det liksom?


fembots have feelings too

Frida och jag peppar, snaaaaart drar vi!




Poke the bear!


Det där är Fridas krambjörn som jag petar på. Tycker om den. Nu ska jag fixa håret (skriv upp alla intressesmurfar) sen ska Frida byta tröja en gång till! Nu har vi hypat [haaajpat] Reben länge nog, dags att draaaa!

"mina armar är potatismos"

Detta uttryckte jag så fint idag, att mina armar var potatismos. Men jag kan lägga till en sak, nu är även mina ben potatismos. Sjukt mosigt. Ska försöka beskriva; man är trött efter träning. Inte träningsvärk, man är bara trött. Mosigt. Ändå ganska gött. Är fett värd vila nu efter fem träningsdagar i följd, som inte på något sätt har varit nådiga. Nu får jag nog ta och lugna mig lite, visst att jag har sagt beach'11 men jag vill ju absolut inte vara biff'11. 

Handboll. VM har knappt börjat och jag har redan tröttnat. På riktigt. Jag har alltid tyckt att handboll är helt okej att titta på, och har varit med min pappa på många matcher. Men nu är det nock, jag har fått nog. Återigen, mina armar är potatismos.


Jag hittade en gammal bild på min iphone som jag skickade till Hanna, tyckte att hon var värd den. Och eftersom jag har några ihärdiga anhängare som besöker även om jag inte uppdaterar (för det har jag varit riktigt dålig på, på senaste tiden) DETTA ÄR TILL ER:




"Visst ser det lätt ut? ...Huuuhuerh!"
Lika roligt varje gång, you go Montazami.


paranormal activity... dotdotdot notnotnot

En orolig själ skriver dagens, eller gårdagens, både första och sista inlägg.

Paranormal Activity. Neeeeej, det förstörde hela min natt. Den gick vid elva på Canal + och eftersom jag inte sett den (typ alla andra har ju) så tänkte jag, why not... Why not ner i halsen, aldrig mer säger jag istället! Det var så illa att jag tvingade min syster att se slutet och berätta i förväg vad som skulle hända. Ändå låg jag och kved i soffan och ville dö... Men nu har jag sett den, yes I have! Nu hänger jag med i snacket, även om folket slutat prata om den.
Jag skrev till och med en statusuppdatering om detta: dagens jävla fail!

Blev lite gladare när såg att det var Chuck på TV6, så nu har jag lugnat ner mig en hel del tillsammans med Chuck, Sarah och Shaw. Detta var avsnittet min love för Shaw tog slut, för i nästa avsnitt är han iiinte snäll mot Sarah. Det var samma avsnitt som Chuck säger jag älskar dig, till Sarah första gången också, så söt. Sjukt nördig jag är. 

Nu är det frikkin' enough... Kommer troligen att följa en hel tv-tablå denna natten.

bob hund ♥ daniel adams-ray

Det är inte alla som har jäääättesnygga affischer i sin garderob. Men jag har. Två stycken. Det var vad jag och Frida lånade (läs: knyckte) från KB. Jag har alltid velat ha affischen med Bob Hunds hund, jag fick chansen att kirra, klart jag tog den! Nu hänger den fint i min garderob, sådär lite hemlig. Daniel Adams-Ray var mest en bonus, dock en väldigt bra bonus. När man väl är i farten så är det väl lika bra att gå all in. Frida fick också en Daniel Adams-Ray.


Så som webcamen förvränger, så ser det ju ut som vi har väldigt lik hud... Han tittar på mig, han tittaaar på mig. Ahmagaaad, haha.


Så jävla vackert. Tejpade helt brutalt upp den över allt annat som fanns på min hemliga garderobsdörr. Konsertbiljetter, artiklar och sånt.


Mission accomplished!

utgång i malmö, en sjuk historia

Malmö. Utgång i Malmö. Det var vilt, det var galet. Det var helt enkelt underbart.

Vi startade upp med middag i form utav Chinabox, så fina är vi. Fortsatte därefter med en något mera fancy efterätt som Sofia gjort. Sjukt gott! I vilket fall som helst så drack vi vin och spelade ölspelet som om ingen morgondag fanns. Därefter bar det av till KB vid ett, to a line som vi aldrig trodde att vi skulle komma framåt i. Men in kom vi och ifrån KB finns inga bilder. Tänkte inte alls på det. Sedan joinade Frida som hade jobbat hela kvällen och alla bilder som togs, togs efter KB. Därför blir det nu en bildserie istället.

Tack för kvällen, natten och morgonen, flickor!



Efterrättsätning, innan alla blev stökiga.

Sen var det slut på bilder tills det var dags att gå hem, alla bilder här är tagna efter klockan halv fem på morgonen skulle jag tro.


Vi skulle ta en bild på oss efter en lyckad kväll. Mindre lyckad bild. Efter detta började vi vår långa färd mot Max, men när vi insåg att det var längre till Max än till McD, när vi var utanför McD, så beslöt vi oss för att lägga ner och ta den lätta vägen. Mer om det senare.


Istället intar jag den kissnödiga posen... Här börjar den röda tråden för en del av de resterande bilderna. V for victory.


"Aaaarh, fota mig när jag gömmer mig!!" Underbara Frida.


Haha, asså neeeej. Varför, Elin... Varför?


För den som inte fattar så hänger det paket i trädet. Så är det, och just det. Vvvv!


Här har vi den icke-existerande frukosten. Morgonmaaaden. Klockan var runt halv sju- sju och vi tänkte bege oss hem till Fridas place. En cheeseburgare innan man går och lägger sig fixar baksmällan tillsammans med resorb som Frida och jag för övrigt klunkade i oss när vi kom hem. IIICKE gott, men vi är övertalade om att det säkert hjälper. It's victory for the food!


Home, sweet Frida's home. Seger för att vi kom hem. Att vi somnade halv åtta och vaknade klockan elva och gick upp tolv, var heeelt okej.



Vi lånade lite stuff av KB också. Hoppas att ni inte saknar det för mycket och förlåt (att jag aldrig sagt förlåt). Hemligt, tills jag outar i ett nytt inlägg.


aaaaaaaaaarrrrhg!

Jävlar, jag vet inte vart jag ska börja... så jag skiter i det. Jag skulle kunna yttra mig i tourettes syndrom-ultra-mega med alla fula ord jag någonsin lärt mig. I början ville jag döda också, men den tanken ansåg jag otrevlig ganska fort efter att den uppkom. Så jag bestämde mig för att inte döda, så inte trevligt. Sjukt otrevligt med typ samma ord. Fan, nu har jag börjat att skriva så nu slutar jag.

Hade först tänkt låta bloggen helt vara idag och låta mitt storhetsvansinne få vila en stund. Helvete, denna dagen har gjort mig störd i huvudet. Nu har jag börjat tre meningar med svordomar; jävlar, fan och helvete, för att vara exakt. Inte fint, förlåt (svenska)fröken Gripp eller Grip... Du tyckte ju ändå inte om mig så vad gör ett P mer eller mindre.
Jobbigt om hon googlar sig själv och får detta som en träff. Pinsamt! I så fall, förlåt för någonting, vad som helst. Men herregud, varför skulle man?

Sådär, då har man på två minuter spårat ur totalt i bloggen också, just vad som inte skulle hända... Erhm, attentionhoe!

För att lätta upp den något tryckta stämningen här, både hos mig och i inlägget så lägger jag upp en video. Troligen det första som fick mig att le idag. Och då log jag för att jag inte vaknade upp i något badkar med kräk i håret.



Men det var ju ett jävla whiiiine på mig idag då! MEN imorgon är det fan andra bullar, då är det party och utgång i Malmö. Andra bullar behövs!

elin&sara

Det blir en update om dagen; åkt skridskor och tränat.

Idag på gymmet satte jag sjuan som basic. Hade inte riktigt tänkt mig att jag skulle uppnå det målet så fort, men nu gav jag mig jävlen på att jag skulle orka. Efter det stenhårda cardiopasset, fyfan vad jag ville dö, igår så körde jag nästan bara styrka idag. Sjukt nöjd. Imorgon blir det vila, sen kör vi igen.

Vi fotade när vi åkte skridskor och allt blev överexponerat särskilt favoritbilden på oss båda. Den gick inte ens att fixa till i PS.


Vi tog vårt pick och pack, drog och åkte skridskor.

Sara skönåker...

...och jag töntar mig.



bambi på hal is

Iiiiiih, idag ska Sara och jag åka skridskor på en liten sjö. När jag var liten så var jag riktigt kung på skridskor, kunde göra massor av saker och kötta hockey med killarna. Nu däremot så känner jag redan nu hur sjukt skakis jag kommer vara på isen. Meeeen fett kul kommer detta bli.

 

den lovade fågelinvasionen, hej fågelinfluensa

Jag har redan sagt att fåglar är skitäckliga. Därför blev det maxzoom på kameran och ett lagom avstånd för mig. Icke gå för nära!



Alla fåglarna syns heller inte på bild. Men typ såhär såg det ut. Det var allt möjligt; kråkor, skator, fiskmåsar och säkert nån annan skit också.


frikkin' fågelinvasion

Det är helt stört. Verkligen skitmånga! Typ tusentals. Ja, kanske tusentals. Eller i alla fall flera hundra... Jag ska försöka fota när jag går ut till bilen, men alla lär väl sticka då. Men shiiit, det är helt sjuk. Ska bara tillägga att jag är asrädd för fåglar, så sjukt opålitliga.

Anyways, nu drar jag och tränar ...för jag kan fortfarande gå. Träningsvärken i armarna är dock liiiite värre. Haaha!

Vänta-vänta vänligen, duy har fåggel!

björnes magasin ♥ 2 steg från paradise



Jag gillar Håkan Hellström, jag gillar Björnes Magasin och jag gillar 2 Steg Från Paradise. Mm-m-mmm, haha!

Woåhååhåå, två steg från paaaradise...

pepp tjej

...TRÖTT TJEJ

Förlängt gymkortet, inte något kasst nyårslöfte.

Har pumpat järnet på gymmet och jag satsade på en fruktansvärd träningsvärk tills imorgon. That's how I roll. Ju smärtsammare jag har det imorgon, ju mer nöjd är jag med mig själv. Det skaaa kännas!

Jag har inte gymtränat på ett tag och tro mig, det märktes. Tog inte alls lika mycket som jag gjorde lätt som en plätt, för bara några månader sen. Men vafan skulle jag tro? Haha, hoppas på en snabb ökning bland vikterna, eller i mitt fall banden. Vi jobbar med band/motstånd, och jag älskar det. Har tränat där ganska länge så det kändes bra att vara tillbaka. Känns lite som hemma, haha. Behövde alltså inte lära mig något nytt, allt var som vanligt.

Eller vanligt och vanligt. Klarade ju inte lika mycket som förr, som sagt. Är uppe i hälften av den maxade nivån som är tolv, d.v.s. sex - sju och i vissa maskiner även åtta. Men jävlar vad jag ska upp högre. SKAAA upp i minst sju på alla och har som mål att på vissa komma upp i åtta - nio. Sen är jag nöjd, tio kan jag fetglömma. Då blir jag Bambi.



Jaförfan, nu kör vi BEACH'11! ...eller typ 13 om vi lever då.

Breakfast at Tiffany's



Det här är vad jag har gjort idag. Skulle egentligen fikat med Frida, men icke blev det så. Ätit lunch har jag också gjort, frikkin' awesome var det faktiskt. Inte laxsallad, men lax med sallad. Sjukt gott. Hade lätt kunnat leva utan potatis, ris och pasta, bara jag får äta sallad tillsammans med kött. Eller inte kött, helst fisk eller fågel. Rött kött är inte alls något för mig.
Aaanyways, idag har jag sovit asmycket och läst typ en hel bok. Breakfast at Tiffany's. Nu ska jag bara se filmen också sedan är jag lite mer kulturellt begåvad. Ja!

Nu ska jag äta, igen, no kidding. Tror faktiskt att det är räkor som står på menyn ikväll. Ohyeah!

As he goes left and you stay right

Det finns en låt som är världens bästa, och så finns det en serie som är sjukt bra. Lägger vi ihop detta så bildas tårar. Något som jag blev säker inatt. En utav dem jag hämtade inatt, eller nästan på morgonen, började prata om detta klippet när låten spelades i bilen. Jag har nämligen bränt ut världens bästa cd, så såklart är världens bästa låt med, ohyeah!

The Fray – How To Save A Life

När jag kom hem sen så kände jag för att se det igen, när dr. Cox goes all out. Blev sjukt bölig och tårarna bara rann. Sjukt töntig kände jag mig kl fyra på morgonen samtidigt som jag var galet övertrött och inte kunde sova. Antar att jag inte tog till mig lika mycket sist jag såg det och inte bölade. Alltså, böla fyfan vilket ord... böla.

Fan, nu är jag grinig igen ...och bättre blir det inte för att Linnea åker tillbaka till Holland imorgon. Så inte ball.



Nu kör jag till Linnea och kramar sönder henne istället för att deppa här. Vi lär inte ses, om jag inte tar en tripp till Holland, förrän min student. Det är ju ändå ett tag till.

ett år kvar till jordens undergång...

Jag hinner i alla fall med att ta studenten, det är bra. Sen är det slut. 2012!
...Aaa, nej eller inte.


Nyår firades nyktert långt ut i skogen med fina vänner och andra. Vilken idiot bestämmer sig för att köra på nyår, jo.. jag. Fast ändå helt okej, så jag ska inte whina. Det var en trevlig middag med mer eller mindre 15 pers, eller sittning för den som känner för att kalla det så. Vid tolv var det troligen ingen som inte hade champagne i sig eller på möjligen sig. Jag var en utav dem som hade det på sig. Har fortfarande champagne i håret, för jag har inte duschat än, omfg vad ääääcklig jag är, haha. Och champagne på jackan. Äh, det är fint. Kunde varit värre, kunde varit öl.
Under tio bilder hann jag fota, sedan dog batteriet på kameran. Begåvat Elin, mycket begåvat att inte ladda batteriet på kameran. Surar fortfarande lite över det. Något lite mer begåvat är att jag sytt min nyårsklänning i princip själv. Fett nöjd, typ lite kakpoäng för det. Jag ska nog brodera in "nyårsklänningen" på en lapp och sy på som, nu kommer jag inte på vad det heter, men som en sån lapp som brukar sitta i nacken/ryggen och klia. Haha, typ etikett. Klänningen tilltalas nu: nyårsklänningen, när jag än använder den.

En bild utav de sju som jag tog, är värd att laddas upp. Eller två kanske, det fanns en nyårskatt i huset också.


För stunden så fattades två personer i denna bilden, Frida som pysslade med något annat och Viktor som tog bilden.


Nyårskatten och Fridas fingrar.

RSS 2.0